Idag har min syster och jag varit på City Gross och handlat inför vår stora fest nästa helg. Det blev två överfulla kundvagnar med läsk, cider, ramlösa, snacks, plastglas, snacks av alla dess slag, servetter, bordsdukar, uppläggningsfat, ljus, ja allt möjligt. Vår moder ska handla det som är till maten nästa vecka, och sen är vi så gott som klara med inhandlingen. Min syster skulle handla några saker till som inte City Gross hade. Vi var inte helt nöjda med deras dekorationssaker, så det köper vi någon annanstanns.
Snart ska jag iallafall iväg till jobbet. Ska jobba natten. Känner inte alls för att jobba natten idag... Vet inte om det är för att det är fredag eller vad det är. Brukar ju träffa herr Wall på fredagkvällar,  men så blir det ju inte. Men jag har inte många nätter kvar nu. Skönt på sätt och vis.

Nä, nu ska jag sätta mig och fixa lite.
Ciao!

Idag var jag på en lång tur med min brors sambo. Jag körde och hämtade henne vid tjugo i tolv, så skulle vi köra till hennes tatuerare i Ängelholm. När vi kommit dit, betalat parkeringen och gick mot dörren sa min brors sambo: "Vad mörkt där ser ut...?". Jovisst, dom hade stängt tills imorgon. Så vi traskade tillbaka till bilen och körde till Väla. Vi skulle gå på jakt efter kläder som hon kunde ha på sig på festen nästa helg. Efter en lång vandring, lite taco-käk och lite mer vandring slutade det med att hon köpte jätte snygga kläder (mest jag som gav henne kläder, hon tycker inte om att titta på kläder direkt...). Det blev iallafall ett par grå kostymbyxor, en vit skjorta och ett svart brett skärp. Super snyggt!

Snart körde vi till Familia för att titta på den nya affären, inget roligt alls. Min brors sambo sa då att hon hade fått höra (hon jobbar på Familia, och där skvallras det!) att den affären som just lagts ner ska det öppnas en.... gissa vad? Skoaffär! Som om det skulle behövas fler där?

Aja, nä, nu ska jag inte göra någonting mer annat än att ta mig något att dricka. Jo, lyssna på skivan jag laddade hem innan. Hoppas det är något bra?

Ibland är det som om någonting brister i mig. Det spricker från magen, genom bröstet och förbi axeln. Jag vet inte vad det är, eller vet jag det?

Ser jag dig för den du är? Eller vem är du? Varför? Vem? Men?

Tankarna svindlar, jag tänker för mycket. Jag tänker på alla de scenarion som skulle kunna ske. Litar jag inte på det? Kan jag se förbi det? Döljer du något?

Tänker jag för mycket? Ska jag sluta?

Helt enkelt, ställer jag för många frågor, får för få svar.

Så, då har min brorsdotter åkt hem. Allting gick super bra, hon skrattade och pratade mest hela tiden. Efter vi ätit och hon skulle lägga sig och sova så la hon sig och deckade i trekvart, sen gallskrek hon och jag gick upp och tröstade henne, och hon ville inte lägga sig i sängen igen! Så jag tog upp henne, klädde på henne ordentligt med kläder och tog med en kudde och filt, sen var det ut och gå med barnvagnen i 1½ timme. Hon sov och snarkade som en gris hela vägen. Sen hem, och när hon hade vaknat till värmde vi kanelbullar, och hon tryckte i sig allt, fast bäst var nog när hon upptäckte pärlsockret och plockade av dom en efter en och åt upp. Snacka om sockerchock!

Aja, snart ringde min bror och förstörde festen, han var påväg hem, så jag packade och klädde på henne. Sen körde vi upp till stationen och hämtade brodern, tillbaka hem och plockade ihop barnvagnen och sen körde dom hem.

Och nu sitter jag här, funderar på vad jag ska äta för något. Där är rester, men det räcker inte till både mig och pappa... Ja, vi får se vad jag hittar på!

Nä, nu ska jag ta och duscha av mig, sen efter käk (?), så är klockan tillräckligt mycket för att kanske åka till herr Wall? Får se vilket det blir, ska iallafall med min brors sambo imorgon när hon ska boka sin tid till tatuering, sen ska vi ut på shoppingtur tänkte vi!

Ciao!

Just nu sitter min brorsdotter på andra sidan bordet och tar sig ett kex. Hon har fått i sig lite mat, det blev lax och potatis mosat i mjölk och smör. Hon tyckte det var mycket gott! Om ungefär en timme ska hon lägga sig och sova middag, men hon ser fruktansvärt pigg ut och skrattar och pratar, så vi får se hur det går!

Annars har det inte hänt allt för mycket. Huvudvärken jag hade igår har försvunnit, men jag tänkte skämma bort mig med en kopp grönt te när hon har lagt sig. Ska läsa lite mer i Malaysia boken jag fick låna av min syster. Så spännande! Får skriva ner allt sen så jag inte glömmer vad jag vill se när jag kommit dit. Håller just nu på att läsa om Singapore. Vi landar i och för sig i Kuala Lumpur, men jag tänkte övertala herr Wall att vi ska åka tåg till Singapore. Let´s go for it!

Nä, om jag ska trötta henne lite!

Igår låg jag i herr Walls knä. Vi väntade på att Nyheterna skulle sluta så vi någongång kunde få veta vem som åkte ur Idol. Jag såg på klockan, hon var 22.10 Sen kändes det som om det hade gått tjugo minuter, jag såg på klockan, hon var 22.13 Jag sa till herr Wall, "Vad sakta tiden går". Han nickade bara.

Sen låg jag där och funderade lite på det. Vad då tiden går sakta? Skulle det vara någonting dåligt? Ska man inte vara glad över att tiden går sakta, när livet kan vara över imorgon? Alla har så brottom, tiden räcker inte till. De har sina dead-lines, det hjälper inte att stressa, tiden går inte saktare för det, och du hinner inte med mer för att du skyndar dig igenom allting. Ta ett djupt andetag, och gör allt rätt i första taget, istället för fel varje gång.

Sen bad jag om ursäkt till herr Wall efter att jag sagt vad jag tänkte på, jag frågar alltid så dumma frågor tycker han. Men han tycker nog att jag har ganska bra frågor, egentligen.

Man funderar och funderar. Alla frågar och vill veta. Men helt ärligt, jag vet inte mycket. Jag vet inte vad som kommer att hända, och jo, jag är väldigt nervös över att vara hemifrån så länge. Men jag kan inte stanna i min hemstad för alltid. Jag vill utforska världen, jag vill inte veta precis vad som händer varje dag. Jag vill ta det som det kommer, jag vet att det blir en stor omställning.

Ja, jag är lite rädd också. Vad kan hända när jag kommer dit? Vad händer här hemma när jag är där borta? Vad skulle hända om jag inte får ihop det? Ska jag kasta in handduken, eller ska jag ge mig fan på att jag ska stanna alla dessa dagar, även fast jag får bo i ett tält mitt bland kängurur och tasmanska-djävlar?

För mig är inte livet att jobba, jobba, jobba, skaffa barn, bli hemmafru och pensionär. Jag vill utforska vad som finns först. Jag vill jobba några månader och sen ska resa och se vad världen har att erbjuda. Jag vill tågluffa genom Europa och Asien. Jag vill åka till Sydamerika och gå i grottor, jag vill klappa lejon och jobba som volontär i Afrika. Jag vill inte bli fast. Det är inte vad mitt liv går ut på. Jag lever bara en gång, och jag ska göra det till fullo. Jag ser mig själv skaffa barn när jag känner att jag är färdig, så jag sen kan berätta alla mina resor för mina barn (och barnbarn?), och kanske inspirera dom till resor jag inte hann göra?
Säkerligen många som inte håller med mig, men det kan väl kvitta mig? Anser ni att livet går ut på att jobba tills kroppen säger ifrån att det räcker, så gör ni det. För jag har min lilla lista med saker jag vill göra innan jag blir till aska.

Jag ska
...skriva in mig i donationsregistret.
...donera blod.
...simma med delfiner.
...hålla en koala.

...klappa en livs levande tiger.

...tågluffa i Asien.

...tågluffa i Europa.

...göra en resa till Auswitch.

...hoppa bungy-jump.

...hoppa fallskärm.

...åka på en givande safariresa.
...kasta pil på en karta och resa dit den hamnar.

...ta dykcertifikat.
...se pyramiderna i Egypten, Colosseum, Kinesiska muren och andra stora byggnader eller platser.

och så mycket, mycket mer.

Jag vet, det är mycket och det lär kosta massor av pengar. Men jag ska göra allt jag kan för att kunna stryka dom, en efter en.

Lev inte efter "Jag vill", utan "Jag ska", bestäm dig för vad du vill göra, och gör det. Be inte om ursäkt för det, du har bara dig själv att skylla i slutändan. Living on the edge. Jag lever inte föralltid. Jag lever här och nu.

Den gör mig fortfarande nästan gråtfärdig.