Sleepy.

Det är 85 dagar kvar, sen sitter jag på flyget mot Australien!

Då sitter man här på jobbet och håller på att natta alla. Alla har sina egna rutiner så det tar lite tid ibland. Men tillslut kommer alla i säng, och då kan jag koppla av med lite TV.

Helsingborgsfestivalen flög förbi! Var där en stund i lördags på förmiddagen med herr Wall, vi tittade lite på marknaden, men som på alla andra marknader är där mest drivor av skit, sen tog vi oss varsen god langos och jo tusan, det blev varsen munk också!
Sen åkte jag och jobbade, och snabbt och lätt gick det, så var jag tillbaka hemma igen och gjorde vid mig för utgång. Jag och herr Wall blev bara ovänner en gång denna gången, jag tar det på mig att jag inte visste vad jag skulle ha på mig, men det ordnade sig tillslut! (Tror att min lilla renovering av rummet med min nytillkomna extra spegel har hjälpt oss en hel del från att bli ovänner, eller hur? Innan slogs vi i badrummet och framför min stora spegel i mitt rum) Vi åkte iallafall in till stan, vandrade lite, tog stämpel på Tivoli innan det blev allt för lång kö, och jag tog mig lite thaimat från ett matstånd, vilket jag skulle ångra senare. Vi mötte Victor, och snart började min hostattack. Jag hostade och hostade, och det rev i halsen. Snart kände jag att halsen började smalna, och jag försökte säga till herr Wall att jag inte kunde andas, men han tog mig nog först inte riktigt på allvar. Men då drar vi (Jag, herr Wall, Victor, Challe och Ida) oss in ett tält för att dansa, men där var alldeles för mycket folk. Jag fick panik och sa till herr Wall att jag inte skojar, jag kan inte andas, och jag sprang ut därifrån medans tårarna vällde upp i ögonen. Herr Wall kom efter, och han frågade om det verkligen var så allvarligt, jag kunde mest bara nicka. Vi beslöt oss snart att vi åkte hem istället (efter att herr Wall försökt övertyga mig om att vi borde åka till sjukhuset, men envis som en åsna som jag är så säger jag nej, jag klarar mig) när jag säger att det gör ont i lungorna, eller sa och sa, jag skrev det på mobilen för jag inte kunde prata. Vi går först bort på Seven11 och jag köper mig en glass för jag tänkte att det kanske kylde ner halsen. Sen gick vi bort till vår skjuts så vi kom hem, och jag sa till herr Wall att glassen nog hjälpte, för det rev inte så mycket i halsen längre när jag andades. Jag bad herr Wall om ursäkt om jag förstörde hans kväll, men han sa till mig att jag inte skulle be om ursäkt, han vägrade vara inne i stan och veta att jag ligger hemma och inte kan andas. Så vi somnade snart, i varandras armar.

Söndag, ja vad hände då? Inte så mycket. Vi gick upp, åt frukost, tog oss en dusch, mös, och snart var det dax för mig att åka till jobbet. Ville bara vara hemma med honom.

Annars har det faktiskt inte hänt så mycket. Sitter på jobbet som sagt, och försöker få den sista i säng. Man får gå dit och kolla henne ibland, och hon är snart färdig. Ska ge mig på henne nu igen, ibland måste man vara en satmara.

"Karolin snäll när hon sover" - En av de boende i huset.

Igår var det dax för årets Helsingborgs festival. Jag och min kära syster bestämde att vi skulle åka in tillsammans, min moder hade blandat oss varsen kalasgod drink, stark sådan, men den gick ner!

Vi kom in till Helsingborg efter att min bror, hans fruga och deras dotter kört oss in. Min syster och jag hade lite fest i baksätet med min brorsdotter. Hon satt nöjd med sin välling och skrattade åt oss, ibland fick vi "onda-ögat" för att visa att det är hon som bestämmer. Men snart bröt hon ut i ett stort leende och skrattade gott.

Iallafall, så kom vi in till stan. Jag och min syster gick från norr till söder, mer eller mindre. Vi tittade lite, pratade en massa, innan vi bestämde oss för att gå tillbaka mot norr för att äta lite gott (Efter villovägar in på Åhlens för att köpa strumpor till min systers värkande fötter), där var ju massor med matställen där! Så Vi gick bortåt norr, men fastnade utanför tältet på Hamntorget. Där var ju Champagne Safari! Vi kastade oss in och hoppade, dansade, klappade, skrattade och tjoade! De har ett så fullt ös på sina shower! Men snart tog hungern överhand, och vi gick och köpte oss varsen nylagad langos, ooh, vad gott det var! Sen gick vi in på Tivoli området, och där var ju massvis med karuseller, men inte den bästa karusellen vi åkte för två år sen så vi båda skrattade så vi kissade på oss! Men vi hittade en annan, och där fick vi en nära döden upplevelse (Jag höll för ögonen och skrek "Åh, herrejesu-u-u-u-s" genom hela färden) och vi hoppade av med skakiga ben och kände att det var dax för något sött, så vi köpte oss varsen munk.

Jazz musik hördes mot norr, så vi gick bort dit, tog oss varsen cider och nötter och satte oss och diggade. Snart bestämde vi att nu måste vi gå tillbaka till söder igen, vi hade gått förbi en spådam, och vi skulle min-själ bli spådda! Vi båda gick bort nervösa, tänk så hittar dom inget på oss! Vi har inget liv!

Så vi traskade bort, och min syster kastade ner mig i stolen. "Hej, jag vill bli spådd" sa jag lite nervöst. Jag la fram händerna, och vad kom hon fram till?

- Jag börjar med att titta på dina naglars form och färg, för att se hur du mår, började spådamen.
Jag nickade smått och skrattade lite och vände på mina händer.
- Ja, här kommer vi inte fram till mycket, sa hon och såg på mina rosa målade naglar.
Jag vände på mina händer igen, och hon höll bara händerna övanför mina.
- Du känner det jag känner, eller hur? Det finns en väldigt hög andlighet inuti dig, och du tror lite på det också, eller hur?
Jag nickade instämmande, och sa att jag har alltid trott lite på det. Hon såg mig in i ögonen, och en märklig känsla kändes i händerna, det var som om mellan hennes händer och mina fanns en massa man kunde ta på, men man kunde inte beskriva den.
- Om vi ska se på livslinjen, sa kvinnan och förde sina långa omålade naglar längs med en linje i min hand, hon nickade och mumlade för sig själv. Du kommer att leva länge, mycket länge, och inga sjukdomar är nära dig.
Det var ju skönt att veta!
- Du är en väldigt bestämd kvinna, du vet vad du vill, men du tror samtidigt på rättvisa, det finns inget som retar dig mer än orättvisa. Du är väldigt kreativ, tycker om att arbeta med händerna, och du har skrivandets gåva. Du tycker om att jobba med människor och de trivs i din närvaro och kan tillförtro sig till dig, och detta med blandning av din rättvisa-tro tror jag att du skulle passa bra som psykolog, politiker eller jurist, eller så kommer du att skriva en bok på grund av att du skriver så mycket och folk tycker om det du skriver.
Jag nickade och höll med. Jag tycker om att jobba med människor, men jag kände mig inte speciell för det, vem tycker inte om att jobba med människor? Men psykolog, jag vet inte. Folk brukar komma till mig, även folk jag knappt känner, när de har problem. Som i måndags, när en gammal arbetskamrat till mig som jag var ganska nära vän med som jag inte pratat med.. ja, sen före kriget ungefär, skrev till mig på MSN och berättade att det tagit slut med hans tjej och ville ha hjälp. Eller den gången när jag gick i ettan på gymnasiet och en gammal klasskompis från sexan ringde mig, jag blev glatt överraskad, jag hade ju inte pratat med henne på 4 år! Men det enda hon ville var att hon ville ha hjälp med att bestämma sig om vad hon vill göra med sitt liv, skulle hon fortsätta plugga, eller satsa på modell-yrket? Eller den klassfesten jag var på, där jag var mer eller mindre utstött (inte mobbad, utan jag passade bara inte in i någon av gängen i min klass), kom en klasskamrat fram till mig, och vi hade inte bytat många ord med varandra innan, och han berättade att han skulle lämna sin flickvän efter 3års förhållande. Vad är det med folk och öppna sig för mig? Är jag någon folk har lätt att prata med?
Jurist? Vet inte, jag tyckte rättskunskapen i skolan var fantastiskt tråkig.
Skriva bok? Njäe, jag tror inte skriva bok är något för mig. Jag har kanske mycket att berätta, men jag skriver mer små saker, än hela berättelser.
Politiker? Aldrig i livet.
- Har du förstått allt jag menat?
Jag nickade intresserad.
- Bra, så, om vi ska se hur du växt upp. Du hade en lycklig barndom, samtidigt som där var mycket hinder på vägen. Du hade svårt med dina föräldrar, tror att det var din mamma du inte drog jämnt med, hon var svår att tillfredsställa och kunde vara psykisk elak ibland. Du har gråtit mycket, men du har alltid lyckats komma förbi dina svårigheter och idag är du och din mamma väldigt nära vänner.

Jag höll på att sätta hjärtat i halsgropen och tårar började nästan välla upp i mina ögon. Hur visste hon det?
- Resor? Jo, det kommer bli några resor, men du kommer inte flytta permanent utomlands. Däremot måste du lämna föräldrarhemmet och stå på dina egna ben. Jorden går inte under för att du lämnar hemmet en stund. Så, då ska vi se på kärleken och barn, sa kvinnan och knöt ihop min hand och såg på huden mellan tummen och pekfingret. Du har en man i ditt liv, eller hur?
- Ja, det har jag, sa jag och tänkte på herr Wall.
- Det är han som är Mannen med stort M i ditt liv, du behöver inte oroa dig för det, det är ni två för evigt. Två barn, eventuellt någon till, kommer att födas, och det är så klart din man som är pappan till barnen.
Vilken tur.

- I förhållandet, och i övrigt, är du alldeles för snäll. Du må vara bestämd, men du ger efter för lätt. Du vill vara folk till lags och kan inte säga nej. Till exempel om du och din man har ett tvättschema, så kan du säga "Okej, det är du som ska tvätta denna veckan, men jag kan ta det". Du måste lära dig att stå på dig och inte låta folk köra över dig.
Jag nickade instämmande, jag visste precis vad hon menade. Jag har lovat mig själv så många gånger att nu, nu är det sista gången jag låter han eller hon göra mig illa, men bara en liten text på mobilen gör att jag tror att nu är det annorlunda, bara för att hitta mig själv på samma ställe igen.

Det var så spännande att lyssna på henne. Hon sa så mycket träffsäkra saker, och hon sa till mig innan jag gick därifrån, att jag måste lova henne att vara mer bestämd och fortsätta skriva, för det är min gåva, eller något.

Så, det var dax för min syster. Min syster har blivit spådd innan, det enda hon förfärade sig över där var att hon skulle få 4 pojkar, och hon har redan en son och hade bara tänkt skaffa ett barn till... Dessutom var min syster smart nog att dra av sig sin vigselring innan hon satte sig, kvinnan skulle ju inte få någon hjälp.
Vi satt och lyssnade intresserade medans kvinnan berättade att hon också var en bestämd kvinna som jag, men jag var mer bestämd, medans min syster stod på sig mer. Min syster bär på mycket ångest, hon tar på sig översvämningarna i England och de politiska problemen i Thailand, även fast hon inte kunde göra något åt det, så ville hon bara hjälpa till. Hon skulle precis som jag leva länge, länge, länge, men dock hade hon några sjukdomar framför sig, kanske inte just som drabbar henne, men på något sätt dras hon ändå med. Kvinnan frågade min syster om hon hade några allergier, men det trodde inte min syster att hon hade. Så kvinnan gav rådet att kolla sig, för där är något som min syster inte tåler. Min syster har talandets gåva, och folk tycker att hon är rolig, och detta skulle hon tjäna massor med pengar på. Enligt kvinnan skulle min systers framtids jobb därför bli... Stand-up komiker! Vi alla tre satt och skrattade, och min syster sa efteråt: "Det är ju bara jag som skrattar åt mina skämt". Kära syster, kan bero på att vi inte brukar skratta med dig, utan åt dig...

Min syster skulle få tvillingar, eller två barn tätt in på varandra, och hon skulle resa massor, men inte heller flytta permanent utomlands, även fast kvinnan såg minst en stor flytt i framtiden. Kvinnan sa att min syster hade tre stora projekt framför sig, som var jobb relaterat. Min syster förstod precis vad hon menade.

När vi hade betalat för oss och gick vidare för att köpa lite godis, analyserade vi allt kvinnan sagt. Det blev mycket "Jag vet!", "Eller hur?", "Men du är ju sån!". Sen vet man inte hur mycket kvinnan vet att folk vill höra. Vi satte oss på HP och tog oss varsen drink. Klockan närmade sig 22.30 med stormsteg, och vi bestämde oss för att åka hem. Jag skulle ju upp och jobba.

Vi tog tåget, och vår moder stod och väntade på oss på stationen. Mamma vände sig mot mig och sa att där står en blå SAAB utanför vårt hus.

Jojomensan, när jag kom hem. Där låg han i soffan, mannen i mitt liv.

In the light of the sun
Is there anyone, ohh it has begun
Oh dear you look so lost
Eyes are red and tears are shed
This world you must have crossed, you said

You don’t know me,
and you don't even care
She said you don't know me,
and you don't wear my chains

Essential yet appealed
Carry all your thoughts, across an open field
When the flowers gaze at you
They're not the only ones who cry when they see you

You said you don't know me,
and you don’t even care
And she said you don't know me,
and you don't wear my chains

She said I think I'll going to Boston
I think I'll start a new life
I think I'll start it over
Where no one knows my name
I'll get out of California
I'm tired of the weather
I think I'll get a lover
I'll fly them out to Spain

I think I'll go to Boston
I think that I'm just tired
I think I need a new town to leave this all behind
I think I need a sunrise
I'm tired of the sunset
Here it's nice in the summer
Some snow would be nice

In Boston, no one knows my name
No one knows my name
No one knows my name
In Boston no one knows my name

Augustana - Boston

I natt jag drömde något som, jag önskar att jag drömt förut, eller skulle slå in. Jag drömde att du grät, att du skämdes, att du ångrar allt ont du har förorsakat. Du såg på mig med dina rödsprängda ögon, och jag bara såg ner på dig. Ville spotta dig i ansiktet, men jag visste att du inte ens är värd min loska. Du är inte ens värd en flugfis på möglig råttskit. Jag vände mig om och gick därifrån med stolthet i kroppen, och jag visste att jag hade gjort rätt att vända dig ryggen. Jag har gett dig tid att be om ursäkt, men jag väntar inte mer. Trodde du var en vän, men du kan koka i fiskfjäll.
                 
I hope the ring you gave to her
Turns her finger green
I hope when you're in bed with her
You think of me
I would never wish bad things
But I don't wish you well
Could you tell
By the flames that burned your words

I never read your letter
Cause I knew what you'd say
Give me that Sunday school answer
Try to make it all okay

Does it hurt
To know I'll never be there
Bet it sucks
To see my face everywhere
It was you
Who chose to end it like you did
I was the last to know
You knew
Exactly what you would do
And don't say
You simply lost your way
She may believe you
But I never will
Never again


If she really knows the truth
She deserves you
A trophy wife
Oh, how cute
Ignorance is bliss
But when your day comes
And he's through with you
And he'll be through with you
You'll die together but alone

You wrote me in a letter
You couldn't say it right to my face
Give me that Sunday school answer
Repent yourself away

Does it hurt
To know I'll never be there
Bet it sucks
To see my face everywhere
It was you
Who chose to end it like you did
I was the last to know
You knew
Exactly what you would do
And don't say
You simply lost your way
They may believe you
But I never will
Never again


Never again will I hear you
Never again will I miss you
Never again will I fall to you
Never...
Never again will I kiss you
Never again will I want to
Never again will I love you
Never!

Does it hurt
To know I'll never be there
Bet it sucks
To see my face everywhere
It was you
Who chose to end it like you did
I was the last to know
You knew
Exactly what you would do
And don't say
You simply lost your way
They may believe you
But I never will
I never will
I never will
Never again

Kelly Clarkson - Never again
Varenda ord, är precis vad sanningen om dig är för mig.

Idag har det varit en lång dag. Var i Danmark med några från mitt jobb och från två andra boenden. Gick super bra, och det verkar som om alla var nöjda! Dock regnade det fantastiskt mycket, men det finns inget dåligt väder....!
Var lite tråkigt hur det slutade med färdtjänsten bara, vilket klabb det kan vara då! Men 1½ timme senare, blev vi hämtade...

Men iallafall.

Kom hem, sov i tre timmar, helt slut. Sen såg jag klart på mina Vänner avsnitt, får köpa de 4 sista säsongerna någongång i framtiden.

Så, ikväll, ja, det är tisdagkväll, och vad är det på tisdagkvällar? Gilmore Girls! Synd att det snart slutar, men det är inte lika bra som det var i början. Som alla andra serier, tyvärr.

Imorgon, är det jobb igen, men torsdag, finally ledig. Och den enda lediga dagen denna veckan. Ska försöka åka till festivalen tänkte jag och titta. Ska se om systern min vill följa med.

Tack för att du kom igår. Du är bäst!

Nu har jag sovit i tre timmar. Var ordentligt trött idag. Tror att jag går och lägger mig lite tidigare idag!

Just nu är det Extreme Home Makeover på TV. Ser på det med ett halv öga. Tycker ibland att det programmet kan vara så överdrivet. Är man 9st i en familj, behöver de inte 9 plasma-TV apparater i vardagsrummet så alla kan se på sitt eget program! "Så att de kan umgås" säger programledarna. Men vad är det att umgås när man ser på TV och alla sitter med hörlurar för att kunna höra sin TV. Nej tack, tacka f-n för Monopol och TP!
Och barnen, bara för de tycker om basket, ska de inte ha en hel basketbana i sitt rum, tänk om de tycker bättre om ishockey eller fiske efter två-tre år?
Nä, nu ska jag ta mig en glass och irritera mig på hur de raserar ett hus med en stridsvagn! (Jag är nog på ett fruktansvärt gnälligt humör idag?)