Can we bring yesterday back around?

Den senaste tiden jag jag mer och mer upptäckt vem som är min/mina verkliga vänner.

Jag vet, jag vet, du/ni tycker om mig, men det gör mig faktiskt en aningens fundersam över varför du/ni gör såhär?

Den personen kom hem, men jag då? Jag försvinner?

Aj, aj, aj, det bultar och det bankar när jag tänker på att det är en vecka kvar tills att vi åker. Jag tänker på allt jag måste göra innan vi åker, typ.. Städa rummet (vilket lär bli två gånger, en innan och en efter festen på lördag), skriva packningslista, skriva ut papper... Ja, massor.

Jag vill bara åka, jag vill sätta mig på planet. Jag vill nästan tillochmed omboka hemresan så vi kan vara i Australien i ett år, och sen Malaysia i en månad, redan nu. Jag ser så mycket fram emot att få åka. 

Annars idag, så hämtade jag min brors sambo efter jag jobbat imorse, sen körde vi hem, jag duschade av mig, fick en vägbeskrivning av mamma, åt en bulle, och sen körde vi ner till Malmö för att hämta saker. Sen till Lund för att hon skulle göra några prover. Allt gick bra, och ja, nu är jag lagom trött i kroppen. Tror det blir en tidig läggning idag faktiskt.

Nä, ska jag ta tag i saker kanske och skriva en packningslista? Eller ska jag orka börja städa på rummet?

Ciao!