One man, one decision, one desire.

Om några timmar ska jag köra till jobbet och jobba min sista natt. Sen har jag inte många dagar kvar på Rosa Villan. Kommer att sakna alla där så mycket. Måste köpa en liten blomma eller någonting till dom innan jag lämnar Sverige.

När jag kom hem idag från herr Wall såg jag ett litet paket i köket. Det stod "Till Karolin, från Michelle, Pam och Micke", ooh, for me?! Jag tog det och öppnade det, tejp bit för tejp bit. Tog ut presenten ur pappret, det var en reseguide om Australien! Tack, tack, tack! Jag satte mig direkt och började läsa i den, har kommit till sidan 26 än så länge. Innan var jag så ledsen över att åka, men nu, jag vill bara sätta mig på flyget och få börja mitt "nya" liv där nere! Surfa, dricka australiensisk öl och åka runt i det fantastiska landet. Men tro mig, jag lär storgråta från söndag till tisdag.

Imorgon ska jag först jobba klart till åtta, sen hämta min brors sambo för att sedan köra till Malmö och hämta en sak till mamma, kanske ta en liten lunchfika innan vi kör till Lund, där min brors sambo ska ta cancerprover (hon fick livmoderscancer för något år sen, hon blev frisk igen, men måste ändå ta prover), hon ville ha med mig som stöd. Sen kör vi hemåt igen. Blir nästan en heldag i bilen känns det som!

Torsdag, ja, då ska jag jobba, sen på kvällen ville herr Wall bjuda oss på restaurang. Bara mina tårkanaler inte öppnar sig där? Hur pinsam kan inte jag vara?

Ibland kommer jag på mig själv att sitta och titta upp i himmeln och tänker, undrar om himmeln är lika blå i Australien?

Har precis kommit hem från bion som jag och min syster bjöd mamma på. Hon blev överlycklig över att få se "I now pronounce you Chuck and Larry".
Filmen? Ja, den var helt okej, men jag vet inte, jag har lite svårt för såna filmer. Jag tyckte bara den var pinsam vid många tillfällen. Och Jessica Biel, vad gör hon i en sådan film? Passar verkligen inte henne om jag får säga det själv.

Snart ska jag till herr Wall, väntar bara på att han ska ringa. Jag ringde honom mitt i maten nämligen.

Ja, vad annars. Inte mycket faktiskt. Har varit nära på att gråta ett par gånger idag och igår, men jag stoppade mig själv. Men något jag ska ta med när jag åker hemifrån tisdag nästa vecka igen, är näsdukar, it might come in handy.

Nä, så uttråkad, ska sätta mig och se på TV så länge.

Ciao!

Har inte riktigt haft inspiration att skriva i några dagar nu, men nu ska jag faktiskt göra ett försök!

Har jobbat en massa de här dagarna, har varit dagturer hela tiden så man har varit lagom trött på kvällarna. Det är inte kul att börja klockan 7, speciellt inte eftersom min hjärna inte kan rulla igång förrens vid nio....
Men istället för att gnälla ska jag berätta om en så rolig grej som hände i fredags på jobbet. Jag och min arbetskamrat satt i köket och pratade, vi hade precis haft lunch. En av brukarna, kom hem från jobbet strax innan lunchen och kommer snart in i köket. Han står och tittar på oss och säger att han har duschat. Så kommer han fram till mig och vill att jag ska ta i hans hår, "Åh, så fint hår!". Jag och min arbetskamrat tyckte att han var så duktig som hade tagit ett eget intiativ och duschat. Sen frågar min arbetskamrat honom om han har några pengar i plånboken (han brukar ha några mynt så han kan gå och handla kaka till kaffet på eftermiddagen), så tar han fram sin plånbok och det hade han. Så sa vi till honom att gå och klä på sig skor och jacka så kunde han gå och handla en liten kaka, han pekar på mig och säger "Hon också", men då säger jag att nä, det hinner jag inte för jag slutar om en kvart. Han klampar iväg och kommer snart tillbaka, men han hade bara kofta på sig så jag gick med honom mot hans rum och då ropar min arbetskamrat på oss. Hon ville testa en sak. Hon tog fram en peng ur sin plånbok och kallade på brukaren. Han stod pall så arbetskamraten gick till honom, "Kan du köpa en kaka till mig också? En god kaka? Så får du en peng av mig?". Brukaren bara tittade på henne och nickade och sa "Mm" som han brukar göra (även fast han kanske inte har hört vad vi har sagt). Hon sa en gång till "Kan du köpa en god kaka till mig?", "Mm", sa han. Hon la i pengen i hans plånbok och upprepade igen "Nu köper du en kaka till mig". Brukaren vände sig om och vi tog på hans jacka, gav honom sin rollator och han gick iväg. Sen satte vi oss på altanen så min arbetskamrat kunde röka. Vi frågade oss själva många gånger,  kommer han att göra det? Kommer han att komma ihåg vad han ska göra? Vi var så spända, och klockan närmade sig halv två, då jag skulle sluta. Men jag bestämde mig för att sitta kvar, det var ju så spännande och se om han skulle klara det!
Snart kom hon som skulle lösa av mig, men vi förklarade varför jag var kvar, och hon blev lika spänd som vi. Vi satte oss på kontoret och väntade, och väntade. Snart hör vi att ytterdörren öppnas och det tar en stund innan han kommer in till kontoret.
Han går in genom dörren, med ett stort, stort, STORT leende och håller upp påsen. Han hade köpt två kakor! Vi jublade över att han klarade av det och han var så lycklig. Den lyckan gör att det är så värt att gå upp klockan kvart  i sex för att se. Äkta lycka, ingen okonstlad lycka.

Igår var jag på Challes födelsedagsfest. Hon bjöd på god mat, fick fina presenter, sen dracks det en massa. Vi åkte in till stan väldigt sent, så jag och herr Wall kände att det inte var lönt för oss att betala 100:- inträde för att vara ute 1½ timme... Så vi satte oss på HP och pratade lite. Men snart var vi så trötta att vi ringde vår skjuts för att kunna åka hem. Vi beslöt att dom pengarna sparar vi till nästa helg, då vi ska ha vår sista avskedsfest, med alla våra vänner.

Och idag, ja, vad händer idag. Jag och min syster ska dra med mamma (och kanske pappa?) på ett litet, litet äventyr som tack för hjälpen förra helgen. Herr Wall åker hem, och jag kommer kanske till honom senare.

Nä, skrivkramp, jag har ingen motivation.

Grattis Kalle till din son!

Kom på något eget, for a change!

Igår var jag och herr Wall och såg på Resident Evil:Extintion efter att ha varit och ätit/fikat på Väla. Den var ganska bra, men den lämnade inte många spår efter sig (Den hade gjort, om herr Wall hade kissat på sig...). Häftiga scener, men ibland var det lite trist faktiskt. Man hade sett det förr om man säger så.
Sen var det iallafall snabbt hem och titta på Heroes. Så bra den serien är! Jag blir lika arg varje gång det är reklam, och ännu värre när det står "To be continued", gah, go f- yourself!

Så, idag har jag jobbat. En på jobbet hade tagit med sig några broschyrer till mig om Sidney, jätte intressant! Där stod massor med saker som man borde gå på. Där stod om nöjesparker, Koala-zoo, luftballongfärder, allt möjligt! Det var så spännande att titta i den. Den visade också två bilfärder som dom rekommenderade att man skulle göra. Och på det mötet jag var på för länge sen berättade dom att det var ett måste att köra längs kusten.

Och snart får jag två SMS. Ett från min brors sambo som berättar att hennes ex fick sitt nya barn igår, så nu är hennes dotter storasyster! Gratulerar!
Nästa SMS var från herr Wall. Våra biljetter till Australien kom idag! Ooh, jag ville bara hem. Så när jag kom hem, rev jag upp brevet (ett sånt där brunt tjockt brev som var häftat) med försiktighet, tog bort häftklamrarna en efter en, sen drog jag ut det lilla paketet. Det kittlade så i magen när jag såg den blå past mappen, så öppnade jag den. Däri låg mitt häfte med alla biljetterna, både dit och hem. Dessutom fick vi en tyglapp (ni vet en sån som man kan lappa byxor med när där är hål) där det stod "Work & Travel Company" och en stor svensk flagga. Ska jag direkt sy på min väska! (Var är min väska?)

Och vet ni vad, jag har faktiskt inte gråtit sedan måndags! Nu tänker jag inte så mycket på vad jag missar, utan på vad jag har att se fram emot. Jag vill bara sätta mig på flyget till Stockholm för att sen checka in till flyget mot Kuala Lumpur som därefter ska ta oss till Sidney. Jag vill till mitt äventyr!

Nu ska jag leta efter min väska!
Ciao!

Så ja, då har jag kommit "hem" efter att ha jobbat natten. Med hem menar jag till herr Wall. Jag kände för att ta en god fika med honom, och nu väntar jag bara på att han ska bli färdig. Sen efter fikan, ja, då blir det bio. Vi ska se Resident Evil-filmen.

Nu ska vi snart köra, ska övertala herr Wall att vi ska se på Spice Girls i Australien när dom ska ha sin världs-turné, om dom är där när vi är där så att säga. Snacka om nostalgi!

Ciao!