Jisses, så segt det var att jobba idag. Jag var inte alls på topp, sov jätte dåligt inatt. Kom inte riktigt till ro och när jag väl somnade sov jag inte alls gott. Skulle gått upp kvart över sex, gick upp fem i sju när herr Wall också gick upp, och körde tio minuter därefter.

Så, nu är jag hemma, har skrivit ut lite saker på datorn, och ska nu renskrivan på saker vi måste fixa innan festen. Har kladdat överallt så jag vet knappt vad vi ska ha med oss och vad vi måste inhandla. Ska till lokalen imorgon hela dagen och städa och göra fint. Börjar bli spänt nu känner jag.

Förstår inte, vad är viktigast? Varför ignorera? Glömmer du var du kommer ifrån?

Ojoj, vad jag sov gott inatt. Somnade som en stock, och jag vaknade till vid åtta (förbaskade hemtelefonen var ju tvungen att ringa...), men jag drog upp mitt duntäcke över öronen, och sov till halv tio. Sen tänkte jag att nä, nu får jag faktiskt upp och röra på mig.

Så nu sitter jag vid frukostbordet, har tagit mig en kopp varm choklad och funderar på vad dagen har att vänta. Jag ska jobba 13.30-20.30, sen ska jag hem, och, förhoppningsvis, är herr Wall hos mig redan då.

Ja, snart är det dax för det stora festen. Alla pratar om den. Hoppas Challe hinner bli frisk... Fick ett meddelande från henne igår kväll att hon låg hemma med hög feber och en dunder förkylning. Kurera dig Challe, genast!

En liten uppdatering om min brors sambos jobb. Hon ringde facket igår, och sen blev det ett jävla liv på hennes jobb. Chefen ringde upp henne, skällde lite på henne för hon hade ringt facket, men hon fick jobba sin uppsägningsmånad ut. Sen fick hon ett meddelande från arbetskamraten som sa att hon hade fått sparken: "Hur kunde du ringa facket för en sån liten sak? Bara för att du fick sparken? Vill du verkligen jobba här denna såkallade uppsägningsmånaden ut eftersom du vet att du egentligen inte är välkommen hit alls?"
Hur fan kan man vara så elak? Varför inte bara sköta det snyggt istället, så det blir rätt från första början? Åh, trötta mig!

Har just varit på City Gross med mamma och handlat lite kött till grytan hon ska göra tills lördag. Förstår inte hur hon orkar göra mat till 70 personer... Inte bara gryta. Hon ska koka ris (vilket jag och min syster i och för sig lovat hjälpa henne med), göra laxmousse till förrätt, baka bröd, göra äpplekakor... Ja, massor. Mamma är bäst!

Känner att där är något som är tungt i mitt hjärta. Jag orkar inte hålla ryggen rak. Jag vill bara krypa ner i soffan och blunda för en stund, inte av trötthet. Jag vill bara försvinna för en stund. Vad tynger mig?

Inte för att klaga, men ibland blir jag bara så trött på er!

Då var det snabbt mörkt ute och ännu en dag har gått förbi.

Jag var på Väla en snabb runda för att inhandla det sista inför festen på lördag, min syster hittade inte allt igår, så jag fick ge mig ut på jakt... Och efter många om och men, så hittade jag det tillslut. Hoppas det blir lyckat! Skulle vara katastrof om den energin vi lagt ner, att allt skulle sluta i katastrof. Men det blir fint iallafall!

Så, sen kom jag hem och fixade lite mer inför festen, så ringer min brors sambo och är helt förstörd. Hon hade inte mer än hunnit komma till jobbet, så kommer en anställd och säger att hon har fått sparken och jobbade sin sista dag idag. Hon frågade om jag ville komma till henne för annars skulle hon gå under jorden, och det gjorde jag. Så jag satt där i butiken i tre timmar, och vi pratade och pratade. Hon sa att anledningen till varför hon fick sparken var att "den personliga kemin inte stämde" med chefen, som hon bara har träffat typ 20 minuter, sen fick hon veta att han hade känt så ända sedan hon började där... för 2 månader sen. Men sen kröp det fram från den anställde att han ville ha någon som inte hade familj att ta hand om. Och det sa jag till henne, att man inte får lov att sparka någon av dom anledningarna. Har faktiskt läst om det i Rättskunskapskursen! Det måste vara av "saklig skäl", som det heter, så som arbetsbrist, men han har redan anställt en extra-anställd (Och varför fick hon extra-anställning? Jo, för hon hade inte barn, så då kunde hon inte skylla på barnpassning och vård-av-barn). Dessutom har hon något som heter uppsägningstid så han kan inte säga upp henne hur som helst. Så hon ska ringa facket imorgon och dra igång ett jävla liv, och det gör hon helt rätt i. Sen stängde hon och vi gick in på City Gross och handlade lite, fick faktiskt med mig färska majskolvar som jag ska ha imorgon till lunch. Sen körde jag henne hem och ja, nu sitter jag här hemma igen.

Sitter faktiskt och funderar på om jag ska gå och lägga mig nu. Är ganska trött känner jag, fick nog inte ordentligt med sömn i helgen.

Mmm... varm säng...
Ciao!

Jag såg nyss en artikel på Expressen, Alex Schulman ska sluta blogga, och man pratar om blogghatet.

Jag använder min blogg för att kunna skriva av mig. Jag försöker skriva utan att peka ut en enskild individ. Jag vill kunna skriva utan att bli utpekad och utfrågad vad jag menar. Men ibland vill jag också skriva för att folk ska få veta hur jag känner och mår innuti, ibland vill jag faktiskt att någon skulle kunna ringa upp och fråga, "...men lilla vännen, hur mår du?".  Många frågar inte mig om det, vet inte om de ens vill veta vad som rör mig. Många gånger skriver jag, och sen suddar jag bort det lika fort igen. Vad skulle folk tro om mig om jag skrev så?

Många tror nog att jag lever ett bekymmerslöst liv, men där är så mycket som bubblar under ytan som inte många vet om. Jag vet att jag har problem med att verkligen berätta vad som finns i min hjärna och mitt hjärta. Men jag har, tyvärr, vant mig vid att folk inte vill lyssna på mig, utan istället vill att jag ska lyssna och ge råd. Har de inte funderat på hur jag vet hur man ska göra vid det tillfället?

Jag må vara 21 år, men jag har varit med om mer än vad många kan tro. En dag ska jag berätta, när jag känner mig stark nog att göra det och om där är någon som vill läsa om det. Men sen vill jag göra det utan att peka ut någon och lämna ut hela mitt liv. Internet är en stor värld, och det jag skriver kommer för alltid vara fast där. 

Det finns ingen som herr Wall, du har alltid lyssnat och hjälpt mig, och hållt om mig tills jag slutat gråta, ända sedan vi började träffas för första gången, precis som jag gjorde när du berättade ditt liv för mig. Den kärlek du ger mig, den växer inte på träd. Min bästa vän, min livspartner och själsfrände. Det finns ingen som jag litar på som jag litar på dig. Jag vet att du alltid lyfter luren när jag ringer, och skulle du inte svara just den gången, så vet jag att du ringer upp sekunderna efter och inte väntar hela dagen. Den kärleken som finns mellan oss, den är så svår att sätta i ord. Vi vet alltid var vi har varandra, och vi vet precis vad den andra tänker.
Som nu i lördags, vi stod och väntade på att vår vän skulle komma och hämta oss. Vi tramsade, jag sa: "Åh, den låten...", hann fundera en halv sekund, innan du började sjunga "All night long..." på det omotiverade sättet som hon gjorde i Idol förra året. Det var precis den jag tänkte på, och som vi skrattade. Hur kan vi göra så, gång på gång?
Jag och herr Wall är så mycket mer än bara pojkvän, flickvän. Vi är varandra.

Nu har det gått ett par dagar. Jag har jobbat, jobbat och jobbat, och haft en liten utgång däremellan. Jobbet har gått bra, men det var så drygt i lördags när en var sjuk, och där inte kom någon att lösa av mig, så jag fick jobba själv mellan 13.30-16 när man egentligen ska vara två. Men det löste sig, det var inga större problem under den tiden som tur var, förutom att jag jobbat i ett helt dygn då.

Kom iallafall precis hem från herr Wall. Sov hos honom inatt, drömde jätte konstigt inatt. Drömde att jag var med i någon forskning/polis grupp, så skulle vi utforska något vid typ.. Island, där någon hittat någon märklig aktivitet under isen där. Så dit åkte vi med dykutrusning och grejer, dök runt i det kalla, kalla vattnet. Så var där någon som ropade att de hade hittat något. Så vi simmade dit och där hittade han ungefär som en stor port, fastfrösen i isen. Så fick han upp den en liten bit, så slogs den igen och han fastnade och vi drog och drog, helt panikslagna, för att få ut honom igen. Tillslut öppnas porten typ 30 cm, och då får vi ut honom. Killen lutar sig mot marken med händerna, och ska precis säga "Tack", när en hand tar tag i hans arm drar in honom under porten och han försvinner, sen vaknar jag. Jag har nog sett för mycket på Arkiv X.

Nu ska jag fixa och dona lite, funderar på att släktforska lite. Mor min har fått hem ett släktforskningsprogram från jobbet. Men det jag såg av det, så verkade det inte så roligt än så länge. Men hon sa att hon inte har fått alla skivorna än, så det kommer att bli mycket roligare. I hope so!

Förväntade mig inget annat av dig, ditt ägg.

Ciao!

Idag har min syster och jag varit på City Gross och handlat inför vår stora fest nästa helg. Det blev två överfulla kundvagnar med läsk, cider, ramlösa, snacks, plastglas, snacks av alla dess slag, servetter, bordsdukar, uppläggningsfat, ljus, ja allt möjligt. Vår moder ska handla det som är till maten nästa vecka, och sen är vi så gott som klara med inhandlingen. Min syster skulle handla några saker till som inte City Gross hade. Vi var inte helt nöjda med deras dekorationssaker, så det köper vi någon annanstanns.
Snart ska jag iallafall iväg till jobbet. Ska jobba natten. Känner inte alls för att jobba natten idag... Vet inte om det är för att det är fredag eller vad det är. Brukar ju träffa herr Wall på fredagkvällar,  men så blir det ju inte. Men jag har inte många nätter kvar nu. Skönt på sätt och vis.

Nä, nu ska jag sätta mig och fixa lite.
Ciao!