Det ska bli riktigt skönt att få lägga sig i sängen och vira duntäcket om sig. Sömnen ska få svepa över mig, och jag ska låta den ta över hela min kropp. Utan att ens tveka.

God natt Sverige, vi ses imorgon!

Jag vet att jag tänker för mycket. Jag vet att jag tänker mer än vad jag säger. Jag säger aldrig vad jag tänker. Förstår ni vad jag menar?

Jag vet saker jag borde säga, men varför säger jag det inte? Vill jag inte att de ska bli sagda? Är jag rädd för hur de kommer se mig? Är jag rädd för att bli sedd? Är jag rädd för att låta egoistisk och självisk?

Vill unna mig en glass, men jag går inte ut i detta vädret (och förvärra min sjuka) för att hämta en glass i frysen. Men det skulle nog varit värt det. Eller så sätter jag på en film och försöker låta bli, eller ska det bli pops?

Nä, det blir nog bara lite vatten och Vänner. Kanske ska ta och läsa ut min bok någongång. Men jag kommer inte igenom Sex and the city boken. Den är alldeles för flummig, och har ingen direkt handling, har läst 10 kapitel, och det är ännu inget vettigt som har hänt. TV-serien är so much better, men min kära syster har lånat min Sex and the city box. Nä, det blir nog att läsa om mina Marian Keyes böcker istället, love it!

Jag mår sämre och sämre, står inte ut med huvudvärken. Så jag sjukade mig imorgon.

"Det är han som är mAx-monstret i reklamen!" - Ida, Internt skämt.

Det gör ont. 

Knew the signs

Wasn't right
I was stupid for a while
Swept away by you
And now I feel like a fool

So confused
My heart's bruised
Was I ever loved by you?

Out of reach, so far
I never had your heart
Out of reach,
Couldn't see
We were never
Meant to be

Catch myself
From despair
I could drown
If I stay here
Keeping busy everyday
I know I will be OK

But I was
So confused,
My heart's bruised
Was I ever loved by you?

Out of reach, so far
I never had your heart
Out of reach,
Couldn't see
We were never
Meant to be

So much hurt,
So much pain
Takes a while
To regain
What is lost inside
And I hope that in time,
You'll be out of my mind
And I'll be over you

But now I'm
So confused,
My heart's bruised
Was I ever loved by you?

Out of reach,
So far
I never had your heart
Out of reach,
Couldn't see
We were never
Meant to be

Out of reach,
So far
You never gave your heart
In my reach, I can see
There's a life out there
For me

Jag bryr mig inte.
Eller gör jag det?

Nu börjar min förkylning och feber äntligen bryta ut. Har känt mig alldeles orkeslös och slö de senaste dagarna. Och nu när jag kom hem från jobbet bröt det ut. Jag började frossa fast jag inte frös och huvudvärken tryckte mer och mer i tinningarna. Det var regnet där ute när jag cyklade hem som gjorde att det kom. Så då kan jag få vara sjuk en dag, och sen blir det bra igen. Får jag hoppas?

Skulle varit på IKEA idag och köpt mig en hylla, men jag kom på att jag nog inte hade pengar på kontot, och nä, där var bara 25:-, så jag får flytta över några hundringar, eller vänta tills lönen den 15 och inhandla min hylla.

Nä, om jag ska ta och städa lite. It looks like shit in here, och jag ska få pappa att ta ut mina fåtöljer också.

Nä, dricka upp det sista av min varma O'boy kanske?

Vill lägga mig igen, vill inte att det är måndag morgon!