Sleepy.

Det är 85 dagar kvar, sen sitter jag på flyget mot Australien!

Då sitter man här på jobbet och håller på att natta alla. Alla har sina egna rutiner så det tar lite tid ibland. Men tillslut kommer alla i säng, och då kan jag koppla av med lite TV.

Helsingborgsfestivalen flög förbi! Var där en stund i lördags på förmiddagen med herr Wall, vi tittade lite på marknaden, men som på alla andra marknader är där mest drivor av skit, sen tog vi oss varsen god langos och jo tusan, det blev varsen munk också!
Sen åkte jag och jobbade, och snabbt och lätt gick det, så var jag tillbaka hemma igen och gjorde vid mig för utgång. Jag och herr Wall blev bara ovänner en gång denna gången, jag tar det på mig att jag inte visste vad jag skulle ha på mig, men det ordnade sig tillslut! (Tror att min lilla renovering av rummet med min nytillkomna extra spegel har hjälpt oss en hel del från att bli ovänner, eller hur? Innan slogs vi i badrummet och framför min stora spegel i mitt rum) Vi åkte iallafall in till stan, vandrade lite, tog stämpel på Tivoli innan det blev allt för lång kö, och jag tog mig lite thaimat från ett matstånd, vilket jag skulle ångra senare. Vi mötte Victor, och snart började min hostattack. Jag hostade och hostade, och det rev i halsen. Snart kände jag att halsen började smalna, och jag försökte säga till herr Wall att jag inte kunde andas, men han tog mig nog först inte riktigt på allvar. Men då drar vi (Jag, herr Wall, Victor, Challe och Ida) oss in ett tält för att dansa, men där var alldeles för mycket folk. Jag fick panik och sa till herr Wall att jag inte skojar, jag kan inte andas, och jag sprang ut därifrån medans tårarna vällde upp i ögonen. Herr Wall kom efter, och han frågade om det verkligen var så allvarligt, jag kunde mest bara nicka. Vi beslöt oss snart att vi åkte hem istället (efter att herr Wall försökt övertyga mig om att vi borde åka till sjukhuset, men envis som en åsna som jag är så säger jag nej, jag klarar mig) när jag säger att det gör ont i lungorna, eller sa och sa, jag skrev det på mobilen för jag inte kunde prata. Vi går först bort på Seven11 och jag köper mig en glass för jag tänkte att det kanske kylde ner halsen. Sen gick vi bort till vår skjuts så vi kom hem, och jag sa till herr Wall att glassen nog hjälpte, för det rev inte så mycket i halsen längre när jag andades. Jag bad herr Wall om ursäkt om jag förstörde hans kväll, men han sa till mig att jag inte skulle be om ursäkt, han vägrade vara inne i stan och veta att jag ligger hemma och inte kan andas. Så vi somnade snart, i varandras armar.

Söndag, ja vad hände då? Inte så mycket. Vi gick upp, åt frukost, tog oss en dusch, mös, och snart var det dax för mig att åka till jobbet. Ville bara vara hemma med honom.

Annars har det faktiskt inte hänt så mycket. Sitter på jobbet som sagt, och försöker få den sista i säng. Man får gå dit och kolla henne ibland, och hon är snart färdig. Ska ge mig på henne nu igen, ibland måste man vara en satmara.

"Karolin snäll när hon sover" - En av de boende i huset.