Igår var det dax för årets Helsingborgs festival. Jag och min kära syster bestämde att vi skulle åka in tillsammans, min moder hade blandat oss varsen kalasgod drink, stark sådan, men den gick ner!

Vi kom in till Helsingborg efter att min bror, hans fruga och deras dotter kört oss in. Min syster och jag hade lite fest i baksätet med min brorsdotter. Hon satt nöjd med sin välling och skrattade åt oss, ibland fick vi "onda-ögat" för att visa att det är hon som bestämmer. Men snart bröt hon ut i ett stort leende och skrattade gott.

Iallafall, så kom vi in till stan. Jag och min syster gick från norr till söder, mer eller mindre. Vi tittade lite, pratade en massa, innan vi bestämde oss för att gå tillbaka mot norr för att äta lite gott (Efter villovägar in på Åhlens för att köpa strumpor till min systers värkande fötter), där var ju massor med matställen där! Så Vi gick bortåt norr, men fastnade utanför tältet på Hamntorget. Där var ju Champagne Safari! Vi kastade oss in och hoppade, dansade, klappade, skrattade och tjoade! De har ett så fullt ös på sina shower! Men snart tog hungern överhand, och vi gick och köpte oss varsen nylagad langos, ooh, vad gott det var! Sen gick vi in på Tivoli området, och där var ju massvis med karuseller, men inte den bästa karusellen vi åkte för två år sen så vi båda skrattade så vi kissade på oss! Men vi hittade en annan, och där fick vi en nära döden upplevelse (Jag höll för ögonen och skrek "Åh, herrejesu-u-u-u-s" genom hela färden) och vi hoppade av med skakiga ben och kände att det var dax för något sött, så vi köpte oss varsen munk.

Jazz musik hördes mot norr, så vi gick bort dit, tog oss varsen cider och nötter och satte oss och diggade. Snart bestämde vi att nu måste vi gå tillbaka till söder igen, vi hade gått förbi en spådam, och vi skulle min-själ bli spådda! Vi båda gick bort nervösa, tänk så hittar dom inget på oss! Vi har inget liv!

Så vi traskade bort, och min syster kastade ner mig i stolen. "Hej, jag vill bli spådd" sa jag lite nervöst. Jag la fram händerna, och vad kom hon fram till?

- Jag börjar med att titta på dina naglars form och färg, för att se hur du mår, började spådamen.
Jag nickade smått och skrattade lite och vände på mina händer.
- Ja, här kommer vi inte fram till mycket, sa hon och såg på mina rosa målade naglar.
Jag vände på mina händer igen, och hon höll bara händerna övanför mina.
- Du känner det jag känner, eller hur? Det finns en väldigt hög andlighet inuti dig, och du tror lite på det också, eller hur?
Jag nickade instämmande, och sa att jag har alltid trott lite på det. Hon såg mig in i ögonen, och en märklig känsla kändes i händerna, det var som om mellan hennes händer och mina fanns en massa man kunde ta på, men man kunde inte beskriva den.
- Om vi ska se på livslinjen, sa kvinnan och förde sina långa omålade naglar längs med en linje i min hand, hon nickade och mumlade för sig själv. Du kommer att leva länge, mycket länge, och inga sjukdomar är nära dig.
Det var ju skönt att veta!
- Du är en väldigt bestämd kvinna, du vet vad du vill, men du tror samtidigt på rättvisa, det finns inget som retar dig mer än orättvisa. Du är väldigt kreativ, tycker om att arbeta med händerna, och du har skrivandets gåva. Du tycker om att jobba med människor och de trivs i din närvaro och kan tillförtro sig till dig, och detta med blandning av din rättvisa-tro tror jag att du skulle passa bra som psykolog, politiker eller jurist, eller så kommer du att skriva en bok på grund av att du skriver så mycket och folk tycker om det du skriver.
Jag nickade och höll med. Jag tycker om att jobba med människor, men jag kände mig inte speciell för det, vem tycker inte om att jobba med människor? Men psykolog, jag vet inte. Folk brukar komma till mig, även folk jag knappt känner, när de har problem. Som i måndags, när en gammal arbetskamrat till mig som jag var ganska nära vän med som jag inte pratat med.. ja, sen före kriget ungefär, skrev till mig på MSN och berättade att det tagit slut med hans tjej och ville ha hjälp. Eller den gången när jag gick i ettan på gymnasiet och en gammal klasskompis från sexan ringde mig, jag blev glatt överraskad, jag hade ju inte pratat med henne på 4 år! Men det enda hon ville var att hon ville ha hjälp med att bestämma sig om vad hon vill göra med sitt liv, skulle hon fortsätta plugga, eller satsa på modell-yrket? Eller den klassfesten jag var på, där jag var mer eller mindre utstött (inte mobbad, utan jag passade bara inte in i någon av gängen i min klass), kom en klasskamrat fram till mig, och vi hade inte bytat många ord med varandra innan, och han berättade att han skulle lämna sin flickvän efter 3års förhållande. Vad är det med folk och öppna sig för mig? Är jag någon folk har lätt att prata med?
Jurist? Vet inte, jag tyckte rättskunskapen i skolan var fantastiskt tråkig.
Skriva bok? Njäe, jag tror inte skriva bok är något för mig. Jag har kanske mycket att berätta, men jag skriver mer små saker, än hela berättelser.
Politiker? Aldrig i livet.
- Har du förstått allt jag menat?
Jag nickade intresserad.
- Bra, så, om vi ska se hur du växt upp. Du hade en lycklig barndom, samtidigt som där var mycket hinder på vägen. Du hade svårt med dina föräldrar, tror att det var din mamma du inte drog jämnt med, hon var svår att tillfredsställa och kunde vara psykisk elak ibland. Du har gråtit mycket, men du har alltid lyckats komma förbi dina svårigheter och idag är du och din mamma väldigt nära vänner.

Jag höll på att sätta hjärtat i halsgropen och tårar började nästan välla upp i mina ögon. Hur visste hon det?
- Resor? Jo, det kommer bli några resor, men du kommer inte flytta permanent utomlands. Däremot måste du lämna föräldrarhemmet och stå på dina egna ben. Jorden går inte under för att du lämnar hemmet en stund. Så, då ska vi se på kärleken och barn, sa kvinnan och knöt ihop min hand och såg på huden mellan tummen och pekfingret. Du har en man i ditt liv, eller hur?
- Ja, det har jag, sa jag och tänkte på herr Wall.
- Det är han som är Mannen med stort M i ditt liv, du behöver inte oroa dig för det, det är ni två för evigt. Två barn, eventuellt någon till, kommer att födas, och det är så klart din man som är pappan till barnen.
Vilken tur.

- I förhållandet, och i övrigt, är du alldeles för snäll. Du må vara bestämd, men du ger efter för lätt. Du vill vara folk till lags och kan inte säga nej. Till exempel om du och din man har ett tvättschema, så kan du säga "Okej, det är du som ska tvätta denna veckan, men jag kan ta det". Du måste lära dig att stå på dig och inte låta folk köra över dig.
Jag nickade instämmande, jag visste precis vad hon menade. Jag har lovat mig själv så många gånger att nu, nu är det sista gången jag låter han eller hon göra mig illa, men bara en liten text på mobilen gör att jag tror att nu är det annorlunda, bara för att hitta mig själv på samma ställe igen.

Det var så spännande att lyssna på henne. Hon sa så mycket träffsäkra saker, och hon sa till mig innan jag gick därifrån, att jag måste lova henne att vara mer bestämd och fortsätta skriva, för det är min gåva, eller något.

Så, det var dax för min syster. Min syster har blivit spådd innan, det enda hon förfärade sig över där var att hon skulle få 4 pojkar, och hon har redan en son och hade bara tänkt skaffa ett barn till... Dessutom var min syster smart nog att dra av sig sin vigselring innan hon satte sig, kvinnan skulle ju inte få någon hjälp.
Vi satt och lyssnade intresserade medans kvinnan berättade att hon också var en bestämd kvinna som jag, men jag var mer bestämd, medans min syster stod på sig mer. Min syster bär på mycket ångest, hon tar på sig översvämningarna i England och de politiska problemen i Thailand, även fast hon inte kunde göra något åt det, så ville hon bara hjälpa till. Hon skulle precis som jag leva länge, länge, länge, men dock hade hon några sjukdomar framför sig, kanske inte just som drabbar henne, men på något sätt dras hon ändå med. Kvinnan frågade min syster om hon hade några allergier, men det trodde inte min syster att hon hade. Så kvinnan gav rådet att kolla sig, för där är något som min syster inte tåler. Min syster har talandets gåva, och folk tycker att hon är rolig, och detta skulle hon tjäna massor med pengar på. Enligt kvinnan skulle min systers framtids jobb därför bli... Stand-up komiker! Vi alla tre satt och skrattade, och min syster sa efteråt: "Det är ju bara jag som skrattar åt mina skämt". Kära syster, kan bero på att vi inte brukar skratta med dig, utan åt dig...

Min syster skulle få tvillingar, eller två barn tätt in på varandra, och hon skulle resa massor, men inte heller flytta permanent utomlands, även fast kvinnan såg minst en stor flytt i framtiden. Kvinnan sa att min syster hade tre stora projekt framför sig, som var jobb relaterat. Min syster förstod precis vad hon menade.

När vi hade betalat för oss och gick vidare för att köpa lite godis, analyserade vi allt kvinnan sagt. Det blev mycket "Jag vet!", "Eller hur?", "Men du är ju sån!". Sen vet man inte hur mycket kvinnan vet att folk vill höra. Vi satte oss på HP och tog oss varsen drink. Klockan närmade sig 22.30 med stormsteg, och vi bestämde oss för att åka hem. Jag skulle ju upp och jobba.

Vi tog tåget, och vår moder stod och väntade på oss på stationen. Mamma vände sig mot mig och sa att där står en blå SAAB utanför vårt hus.

Jojomensan, när jag kom hem. Där låg han i soffan, mannen i mitt liv.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ni hittar mig och mina tankar på blogspot.com

I miss you.

Mina vanner, jag ar i Australien, sa jag har inte riktigt tid att uppdatera er om mitt liv har. Saknar ni mig, lika mycket som jag saknar er, finns jag pa resedagboken.se under alias Karolfin!Pa aterseende!Ciao!...

Sitter just nu och ser på när herr Wall tränar. Han har lånat min yogamatta att göra sina övningar på. Han pustar och stonkar, mer än när han.... Ehm... Iallafall...!Var just och åt på Teaterkatten med herr Wall och hans föräldrar. Gud give mig frid,...

Nu ska jag iväg och äta middag med herr Wall och hans föräldrar på Teaterkatten. I'll talk to you later. ...