Jag tycker inte om när människor försöker för mycket. När dom gör allt för att man ska lägga märke till en. När dom gör sig till så mycket att dom inte är sig själva längre, utan blir någon konstig person som man höjer ögonbrynen till. Varför inte bara vara dig själv? Eller vet du inte vem du själv är?Mina vänner betyder allt, och det dom tycker och säger har stor betydelse för mig. Det finns trots allt ingen som känner mig bättre än dom.

Igår var jag på Väla en sväng för att titta på ett par skor som jag såg sist jag var där. Jag tittade, provade, de såg fördjävliga ut kom jag fram till. Så såg jag ett par andra, provade, Hell yeah, dom sak jag ha. Så vänder jag mig om och ser ett par andra, Hell yeah, dom med!Sen var det jobb som gällde några timmar. Där var sådär lagom mycket att göra. Just när jag höll på att hämta mat till en gäst, så ser jag upp så står herr Wall där! Vi bestämde att jag skulle försöka sluta tidigare så jag kunde käka mat med honom, och så blev det. Vi satt och åt tillsammans, sen kommer CCs nya ragg in genom dörren, hela personalen ställde sig nästan på rad och glodde på honom. Så när de pussade på varandra och CC såg mot personalen, så vände sig alla om och låtsades som om de inte såg det. Jag och herr Wall satt bara och skrattade åt dom!Sen tog jag bussen hem till Ida och när jag kom innanför dörren satt hennes syster och lockade hennes hår. Vi satt och skvallrade lite, sen var det dax för pizza för dom, och jag gick och hämtade Amalia vid bussen. Sen var det en lång diskution om vad jag skulle ha på mig både kläder, smink och hår. Jag litade på deras omdöme och tillslut blev det ganska bra. Sen var det dricka och snack som gällde. Snart ringer min och Idas kompis Åsa som pluggar i Schewizs pappa och säger att han fick ett paket hemskickat till honom, och han var ändå i krokarna så han kunde komma in och lämna det. Så snart knackade det på dörren. Ida öppnade och jag hör att dom pratar högljutt. Ida kommer och kallar på mig, "Karro, Karro, du måste komma och kolla på presenten!". Jag går dit, och jag ser mot dörren, "ÅSA!!!".Snart kom även Lille-Johanna, och snart efter det åkte vi ner till stan och tog stämpel på Tivoli (Massor av trevligt folk i kön igen! Och jädrans vakter som inte ville släppa in Åsa på grund av att hon bara hade med sig ett studentlegitimation!) och gick bort till Fyllekarusellen (Hamnpaveljongen) och tog varsen cider. Snart ville vi in och dansa, och så blev det. In på Tivoli, och vi skakade rumpan hela natten lång!Inne på Tivoli såg jag en kille gåendes. Nämen vänta! Det var jag min första kärlek som kom gåendes! Han hade kommit hem från Kosovo! Och jag hade inte glömt löftet!Snabbt blev klockan 4 och Tivoli stängde, jag och Ida gick bort och tog lite nattamat och satt och skrattade åt en massa folk och pratade kärleksproblem. Vi kom hem 5.30 och somnade snart efter lite fnitter. Sen upp idag, och oj vad vi hade ont i våra fötter. Jag kravlade runt på golvet ett par gånger innan jag vågade stå rakt upp. Sen åt vi god frukost och sen gick vi och lämnade mig där herr Wall skulle hämta upp mig. Jag och herr Wall åkte bort till Pålsjö Slott och satt och pratade en massa. När vi suttit där i två timmar så bestämde vi oss för att åka ut till Väla för att se på en jacka han var intresserad av. Det slutade med ett par shorts och varsen kebabtallrik. Nä, upp och plugga, prov imorgon bitti! Crap!"Kolla in bratsen, föräldrarna betalar" - En på bussen som kommenterade oss brudar (Ska tilläggas att jag har aldrig blivit kallad brat innan!)."Karochiq" - Jag om min outfit för kvällen. "Klubbor och bananer är mitt substitut för sex" - Åsa. "Jag kommer aldrig att glömma dig, du var min första kärlek och min första kyss fick jag av dig på åkern utanför dig" - Min första kärlek.